För drygt fyra år sedan var jag tvungen att sälja mina getter. Min kropp orkade inte. Jag har saknat dem. Men nu kan jag äntligen börja mocka ur den sista halmen efter dem. Tänk om man får ha nya nån gång...
När jag kikar in där de bott för mig doften genast tillbaka i tiden. Det är nästan overkligt, så mycket som har hänt på fyra år.. Och ändå väntar jag mig nästan att de ska bräka till svar nånstans här nere, där jag inte kunnat härja på länge.
Det luktar vår, minnen och ljusare tider...