dunsaluns

Alla inlägg den 26 januari 2014

Av dunsaluns - 26 januari 2014 23:35

Det var ganska kallt idag. Men vi pälsade på oss och stack ut i skogen med lilla mamma och ett par nya skidor.
Lillasyster drog jag i pulkan. Hon var rätt nöjd mellan sina fårskinn. Hela turen var väldigt lyckad. Vi tog oss inte jättelångt förstås då fyraåringen nästan aldrig provat skidor förut. Men alla inblandade var vid gott mod så skidturen tog ändå 45 minuter.
Efteråt dukade min mamma upp varm choklad och en saffranslängd i bakluckan på sin bil innan vi åkte hem från skogen.
Ja. Vissa dagar blir ju riktigt bra ;)
Imorgon blir det nog nya teckningar här...
Ha en bra start på veckan!

Av dunsaluns - 26 januari 2014 01:38

Har du nån gång blivit rädd för ditt liv samtidigt som du bara vill brista ut i skratt?
Det kan ju hända så tokigt ibland i livet så att man liksom hamnar utanför sej själv och ser hela situationen som på film och inser humorn i hur tokigt det kan bli även om man själv lider just i stunden.
Eller så inser man inte förrän efteråt hur galet det faktiskt var.
Kom att tänka på detta när jag nu hörde om en man som började få återkommande "tior" ( mindre strokeanfall) det hela var förstås väldigt tråkigt. (Sedan dess är han opererad och blev frisk) Anfallen började komma riktigt ofta och tillslut föll han ihop en dag i hallen (igen) och det ringdes till ambulansen och han låg där i hallen. Också ropade han till sin son att; Nämen, det är ingen fara!
...

...jämfört med vad!?
Själv har jag aldrig varit med om något så hemskt. Men i de stunder när jag varit mest illa däran har jag alltid velat säga exakt samma sak.
Eller alltså, nej, det ser värre ut än vad det är, och även om jag inte kan prata av smärtan och det blixtrar framför ögonen så jag knappt ser nåt. Ja även om ens fysiska jag gråter eller låter. ( för det har inget med smärttålighet att göra). Så vill jag bara förmedla till dig som står där bredvid att; "det är ingen fara"
... Eh, jag svimmar här lite bara...
... Kanske dör jag lite också, men det är inget att oroa dej för!...
..förlåt att jag skriker, det gör lite ont bara, men det är ingen fara!...

Varför blir det så? Är man chockad på nåt undermedvetet sätt så man förtränger hur man mår och bara tycker synd om de oroliga ögon som tittar på en? Eller är det för att fysisk smärta "inte är så farligt" även om man skulle dö av den, så länge man mår bra psykiskt och att det i det här fallet blir viktigare att sonen inte oroar sig. Att relationen till den älskade som står bredvid är så betydelsefull och god att man kan dö lugn, eller genomlida sin smärta i någon slags sinnesfrid.?
Jag blir mer och mer övertygad om det här med hur tydligt kroppen och själen samspelar. Ett gott mod kan lindra de värsta plågor.

Jag gillar egentligen inte uttrycket: " om tio år kommer du att skratta åt det här"
Varför inte skratta genast då? Vem vet om du lever om tio år? Varför ska man spara humorn till en eventuell gladare dag?
... Och skrattar man inte då, är det förmodligen inte roligt?

Men kan man, ska man alltid passa på att le åt det ironiska, just innan man svimmar ;)

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards