Vi hade inte så mycket hemma som vi brukar äta frukost av.. Men mjöl, smör, te och en marmelad som jag kokade för några veckor sen, det blev en sconesfrukost, fast vi "inte hade något hemma"...
Nu är pojkarna och badar och jag hälsar på min kära mor och far innan jag hämtar upp dem igen... Ha en skön söndag!

  När V var en liten bebis fick jag aldrig sova. På nätterna väckte han mej och tidigt på morgonen. Så är det väl oftast med de små.. Men nu ska vi ju ha en ny liten en som kommer att väckas...
...eller, nä.. Det gör den redan 8O !
En lördagsmorgon som denna, klockan sex slår jag upp mina blå efter att ha ignorerat väckningen ett tag. Varför är jag vaken så här tidigt? Jag är ju trött.. Jo i min mage pågår en mindre cirkusföreställning med diverse volter och annat känns det som. Bebisen är vaken. Såklart är den det bara den här tiden på dygnet den verkar vara det.
Det är vatatid, den tiden på dygnet som är lättast. Enligt ayurveda är det lättast och bäst att stiga upp innan sex, sen börjar några tunga timmar som når sin kulmen klockan åtta. De som lider av sömnlöshet eller oro brukar lida mest på småtimmarna, då man också, enligt säkra källor fiser mest.. Allt som har med luft, lätthet, flyktighet och oro är vata, och dominerar alltså fram till kl 6..
Den opåverkade lilla krabaten följer alltså ayurvedas mönster? Kan det vara så att den mångtusenåriga läran faktiskt vet hur vi i grund och botten fungerar? Det är åtminstone fascinerande att läsa om. Så mycket som verkar naivt eller konstigt, men som man, efter ett tag märker, stämmer in förvånansvärt bra...
Jag tycker det är skönt att vara öppen för alla olika sätt att se på världen. En lära kan inte vara Den Enda... Det finns visdom att hämta överallt för den som vågar lyssna, inte bara med öronen...

*Bilden har jag målat till ett kort med text som finns på pennspar.se